Måndag morgon och vägning

Då var det dags att kliva upp på vågen igen då. Idag visar den 100.9 kg, vilket innebär en minskning med 3.2 kg sen jag började på ny kula efter nyår, och en minskning på 1.3 kg sen förra veckan. Det verkar som om den här förkylningen har fört med sig någonting positivt i alla fall. Eftersom jag inte känner smaken av maten så är det ganska lätt att hålla sig ifrån allt det där som är så gott annars =) Nu är det “bara” 16.8 kg kvar innan sommaren. Tror ni att jag kommer klara av det?

Som ett brev på posten

Det kunde man ju ge sig fan på. Nu har jag åkt på en bihåleinflammation också. Jag fick känningar redan för nästan en vecka sen men jag trodde att det skulle gå över av sig självt. I morse orkade jag inte avvakta längre och ringde till jourläkaren och fick en tid. Efter en kort undersökning konstaterades det att jag har bihåleinflammation vilket även betyder att det är penecillin som gäller för min del nu i 10 dagar. Grattis till mig!

Är det över snart?

Nu börjar jag tröttna ordentligt på detta. Jag är fortfarande inte frisk och jag orkar fortfarande ingenting. Ligger bara som en avliden fisk i soffan, alternativt sängen, och snorar och hostar. Snart ringer väl grannarna störningsjouren på mig pga mitt hostande 24/7.  Tur att man redan fått en ny lägenhet då =)

Idag är det synd om mig

Ja så har förkylningen som legat och lurat i över två månader nu brutit ut, och det med besked. Började med att jag vaknade med halsont värre än vanligt igår morse och sen eskalerade det under hela dagen för att vid läggdags ha utvecklats till en ordentlig förkylning med rinnande ögon och rubbet. När jag sen vaknade i morse hade jag feber och frossa, rinnande näsa och ögon. JACKPOT! Därav bestämde jag mig ganska omgående om att inte gå till jobbet idag, utan istället tillbringa dagen i mer eller mindre horisontellt läge.

Just nu känner jag mig som en urkramad disktrasa och är allmänt uppgiven. Febern har ännu inte gett med sig, trots ett frekvent intagande av värktabletter under de senaste 12 timmarna och ögonen och näsan verkar ha bestämt sig för att rinna även under den snarast kommande framtiden.

Nu tänker jag i alla fall fortsätta tycka synd om mig själv medans jag slötittar på Jönssonligan och kanske försöker få lite mat i mig. Så det så!

Vad kommer 2011 att föra med sig?

 Jag har suttit och grubblat över vad jag hoppas få ut av det nya året. Finns det någonting speciellt jag vill uppnå? Är det någonting jag vill ändra?

Som de som har läst min blogg ett tag vet, så är ett av mina mål att gå ner till en mer normal vikt. Detta är vad jag har insett ett ganska “luddigt” mål utan direkta gränser i form av antal kilo eller tidsramar. Därför har jag nu bestämt mig för ett ganska hårt mål, som jag är fullt medveten om kommer bli svårt att uppnå. Jag ska nämligen försöka gå ner 20 kg på 22 veckor, dvs att jag ska väga 84 kg den 5 juni.
Hur ska jag klara av detta då? Jo jag ska ge mig själv den disciplin som jag i dagsläget saknar. Jag ska äta på regelbundna tider. Jag ska äta mellanmål. Till varje måltid ska jag äta någon form av grönsaker. Det blir inget godis, inga kakor och ingen läsk alls till en början. Jag ska minska mina portioner och verkligen njuta av det jag äter istället för att trycka det i mig. Och kanske viktigaste av allt, jag ska börja träna igen nu när min fot är tillräckligt läkt och tillåter det.

Detta år vill jag också träna upp min kondition så pass att jag kan börja spela handboll igen. Detta är någonting jag har pratat om i många år, men jag ska i alla fall ge det en ärlig chans i år.

När vi ändå är inne på konditionen så vill jag utmana mig själv till att vara i så god form att jag kan springa ett halvmaraton till hösten. Det låter för mig som ett lite smått orimligt mål, men jag ska ge även det en ärlig chans.

Bevisligen så kretsar alla mina ”löften” kring min hälsa och mitt välbefinnande. Men det känns lättare att vara fokuserad på en sak åt gången, och det är lite så jag agerar i allt jag gör =)

Att sätta ord på en känsla?

I nyårstider är det kanske inte ovanligt att begrunda det gångna året och tänka igenom vad man egentligen har gjort. När jag gör detta kommer jag fram till att det har varit ett ganska ensamt år. En känsla av att någon eller någonting saknas i mitt liv är överhängande.

Det finns en särskilld person som tidigare har varit mer frekvent förekommande i mitt liv, om man uttrycker det så. Jag saknar denna person, och jag har gjort det länge. Jag vet att man säger att man måste gå vidare, och jag brukar inte ha problem med det. Men det är någonting speciellt med denna människa som gör det helt omöjligt. Det har gått en lång tid nu, men känslan ligger fortfarande kvar och gnager. Jag kan inte till 100 procent identifiera vad det är jag känner. Saknad? Sorg? Kärlek? Besvikelse? Kanske är det en blandning av allihop. Vad ska jag göra?

Julfrukost

Ja nu är det dags för den bästa frukosten på hela åter, nämligen dagen efter julafton. Hela famlijen är samlad igen och nu ska vi mysa!

GOD JUL!

Vill be om ursäkt för ännu en vecka med dålig uppdatering. Jag har samma ursäkt som förra veckan: Jag har jobbat väldigt mycket!

Nu önskar jag i alla fall alla läsare en god jul =)

Med Green Day’s American Idiot-album på högsta volym i högtalarna glömmer jag lätt bort hur tråkigt det är att städa, fixa och dona här hemma!

Tiden går för snabbt

Herre-min-gud vad tiden springer iväg. Det känns som om jag inte fått gjort någonting denna veckan förutom att jobba, äta och sova. Sanningen är den att jag troligen inte fått gjort något annat heller. Därav har jag å andra sidan inte någon intressant uppdatering just nu heller, men jag kände att dte var bags att ge ifrån mig ett livstecken i alla fall . Som sagt har det varit mycket jobb i veckan med kurser och en del övertid några dagar. Även nu i helgen sitter jag och jobbar. Har dock fått låna en dator på jobb så att jag kan jobba hemifrån. Att arbeta i mjukisarna is the shit!